Igår var det dax för Hellas Frostbite Swimrun, fjärde upplagan. Ett välgörenhetslopp i Nacka, strax söder om Stockholm. Pengarna från startavgifterna går direkt till Barncancerfonden. Arrangörerna Daniel Becker, Philip Robson och Christoffer Sundberg är själva erfarna swimrunners och de gör ett kanonjobb. Alltid lika välarrangerat och trevligt trots årstiden. Loppet brukar gå första lördagen i december, helt enkelt en grym avslutning på Swimrunsäsongen.

Efter höstens långa löpvila var planen att vara supporter. Enebyberg swimrunners hade många deltagare anmälda. Min uppgift skulle vara att heja samt serva med lussebullar och glögg. Suget på att köra själv blev dock för stort. Ett av tre varv blir nog lagom tänkte jag men finishertröjan lockade och plötsligt var planen att lugnt och fint tugga igenom de 15 kilometrarna.

Vid starten var det två grader i luften och ytterligare något lägre temperatur i vattnet. Det kom snöblandat regn från himlen och kylan var ganska brutal. Jag försökte hålla humöret uppe, vara peppande mot övriga, trots att jag mest var sugen på att krypa in i bastun direkt. Jag som erfaren swimrunner kunde ju inte banga. Oh no…? På detta lopp tävlar man enskilt men många kör ihop, sällskap är alltid trevligt.

Vi värmde upp i bilen, stolvärme och fläkten på max. Lämnade den goa värmen precis i tid för racemeeting 15 min innan start. Hann mingla runt och krama alla vänner på plats. Swimrunners är ett släkte för sig, den känslan har jag alltid. ?

Niklas, jag, James och Daniel.

Jag hade velat fram och tillbaka kring val av klädsel. Det var kallt men loppet består mest av löpning. Totalt 15 km uppdelat på tre varv. Simningen är iskall men kort. Varje varv består av 80 meter simning och 5 km löpning. Så totalt var det 240 meter simning, bara att bita ihop. Det som inte dödar det härdar, bra motto! ?

Jag körde på lätt klädsel. En kortärmad underställströja i merinoull och underkläder samt strumpor i samma material. Ett måste på vinterswimrun! Jag skippade paddlar och glasögon, planen var Tarzancrawl. Någon måtta med galenskapen får det vara. ? Pannband i neopren och handskar kändes tryggt. De utsatta områdena på kalla lopp är just pannan, händer, fötter och ansikte.

Finbesök från Västkusten, Andreas ”grymmingen” Hansson.

Starten gick och det var skönt att vara igång. Värmen började komma tillbaka och jag var tacksam över att jag inte kört dubbla lager med neopren. Precis rätt klädd! Jag höll ihop med min kompis Johan som gjorde sin swimrundebut, kände lite ansvar då jag lurat honom till start. ? Inget lätt lopp att börja med. Kräver pannben bara att komma till start. Dessutom hade han aldrig sprungit så långt tidigare. Imponerande! Vi tuffade på i behagligt tempo. Njöt av skog, skönt underlag och fantastiska funktionärer. Småpratade med alla vi möte längs vägen. Jag berättade allt jag kunde om swimrun, brukar vara bra på att lura in fler i sporten. ?

Körde i mina trailskor från On running, alltid lika nöjd. Kroppen kändes stark och pigg trots sex veckors löpvila. Första fem km gick fort, plötsligt var det dax för första simsträckan. Vattnet lockade inte men det var bara att hoppa i, dumt att tveka.

Isande kallt, inte alls skönt. ? Började räkna långsamt till 100 för att avleda tankarna. Kollade då och då att Johan var med, säkerhet före allt. I swimrun tar vi hand om varandra. Första halvan kändes ganska okej sen började händer och fötter att domna. Stegen upp till bryggan kändes lite väl långt bort.

Framme och uppe ur vattnet, sååå skönt. Nu var det dax att skaka liv i benen igen. Känslan kan liknas med att springa med stockar till ben. Klumpigt och tungt. Efter några minuter brukar det släppa och värmen återvänder. Ut på varv två.

Många glada swimrunners på plats. Vi hejar på varandra, småpratar. Många vänner fanns i publiken. Hellas Frostbite Swimrun är ett trevligt lopp där fokus ligger på att deltaga och ha kul, inte på placering eller tid. Tomten är stammis, alltid lika stark. Skönt att se att han håller formen år efter år! ?

Varv två går lika lätt. Johan börja krokna lite på slutet så jag tvingar i honom en gel. Viktigt med energi både för att klara kyla och distans. Dax för andra simningen. Min vän Ahmed som är fotograf finns på plats för att fota. Ser honom på bryggan och byter givetvis till crawl istället för bröstsim. Allt för snygga bilder! ?

Fortfarande snöblandat regn men det stör inte så mycket när man har våtdräkt. Grymt bra plagg. Borde alla bära, både publik och funktionärer. ? Ut på sista varvet, nu börjar vi längta efter målet. Pratar om målgång-målgest-varm bastu och glögg. Möter de snabbaste deltagarna som snart är i mål. Möter starka Andreas, go-go-go. Fyller på med lite varm saft. Joggar vidare i vårt tempo, behagligt. Några springer om men vi har inte bråttom. Bra träningspass. Firar Johans distansrekord, nu har vi passerat 13 km. Bara två kvar, sen simning och en härlig målgång. Min kropp känns oförskämt pigg. Så skönt att lite form finns kvar trots all vila under hösten. Längtar redan till nästa swimrunsäsong även om det ska bli skönt med uppbyggnad och fokus på längdskidor nu under vintern.

Sara, Tove, Daniel, Philip, Maria och Helene.

Publiken är fantastisk, känner mig som en stjärna. -Heja Elin, hörs frekvent. Så tacksam! Vi kommer fram till sista simningen som känns riktigt skön. Johan gillar simningarna bäst säger han; -Då får jag ju vila. ?

Efter sista simningen återstår 200 meter löpning fram till målet där tävlingsledningen möter upp och grattar. Målgesten uteblev men finishertröjan är vår! ?

Lite häng i målområdet, varm saft och bulle men bastun hägrade. Efter målgång blir man snabbt kall och det gäller att få upp värmen. Viktigt att få i sig energi och byta om för att inte bli nedkyld.

Härlig lördag i Hellas. Givetvis kommer jag tillbaka nästa år. Det går riktigt bra att köra swimrun även på vintern.

Häng på du också! ☃

Stäng meny