Så var äntligen oktober över, en hel lång månad med vila. Off season, så välbehövligt men grymt tråkigt. Promenader och styrka har det blivit men inga stenhårda, svettiga träningspass som jag föredrar. Kroppen har skrikit efter att komma igång igen.

Säsongen avslutades med tre tuffa lopp på sex veckor; Ironman Kalmar, ÖtillÖ World Championship och ÖtillÖ 1000 lakes. Alla tre fantastiska lopp men långa distanser och givetvis krävande för kroppen. Klokt med återhämtning.

Ironman Kalmar 2018 var min andra fulldistans. Jag hade en ny cykel i år, en Orbea Ordu, min första tempocykel. En riktig dröm att cykla på. Med en fin cykelsommar i ryggen var planen att kapa 30 min mot 2016, vilket jag också gjorde. Jag njöt från start till mål, 18 härliga mil. Känslan över Ölandsbron är svårslagbar. Även simningen gick som planerat men löpningen tog lite längre tid och gav en totaltid på strax över elva timmar. Jag missade sub11 som var mitt stora mål. Ordentligt pers blev det och en fin 10:e plats så visst var jag nöjd trots allt. Nästa år kapar jag lite till…:-)

 

IMG_8720
Grym dag, grym cykel!

Två veckor senare var det dags för ÖtillÖ World Championship. Mitt absoluta favoritlopp så här långt. 65 km löpning och 10 km simning genom Stockholms vackra skärgård. Kan inte vara annat än magiskt. Jag körde mixed tillsammans med min kompis Ville. En fin dag från start till mål. Pigg kropp trots att jag inte var helt återhämtad efter Ironman. Vädret i år var optimalt och nästan alla lag slog pers. Platt fint vatten och bra underlag på löpningen. En riktig kontrast mot förra årets lopp som bjöd på stormbyar, regn och kyla.

IMG-1852
Redo för race

Sista tävlingen för säsongen blev ÖtillÖ 1000 lakes. Jag och Tove jagar meritpoäng och loppet i Tyskland ger en poäng inför kval till kommande ÖtillÖ WC. Efter Utö och Stockholm swimrun så hade vi två poäng. För att ta en plats behövs sju poäng under 24 månader.

1000 lakes är känt för att vara kallt. Långa simningar och loppet går sent på säsongen. Efter denna varma sommar hoppades vi på lite bättre förutsättningar i år. Vid start var det två grader i luften och vi frös redan då. Inte blev det bättre efter tre långa simningar på rad med en vattentemperatur på ca 14 grader. Har nog aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Händerna och fötterna domnade, läpparna lydde inte och hjärnan kopplade ur. Tacksam att solen kom fram och värmde lite under andra halvan på loppet. Vi kämpade på och tog oss i mål på en helt okej tid samt en fjärdeplacering. Välarrangerat, vackert och grymt trevligt som alltid på ÖtillÖ-loppen. Swimrunners är ett eget släkte, stämningen är familjär och hjärtlig. Som vanligt avslutade vi med bubbel och fest!

IMG_0911
Team ET Power

Oktober har gett återhämtning, vila för sliten kropp, tid att planera kommande säsong och även tid att göra sånt som inte hinns med under perioder med hög tränings- och tävlingsnivå. Tid med familjen, vänner som inte tränar och fix hemma.

Inför nästa säsong har jag bytt coach. Jag tränade tidigare med Team KJ, Emelie och KJ Danielsson, ett riktigt härligt triathlonpar som kan det mesta om träning och tävling. Att tillhöra ett Team var ett bra koncept, klubbkamraterna var ett stort stöd. Gemensamma träningsläger, utbyte av erfarenhet och vänner att hänga med på tävlingarna. Jag kände dock att jag behövde mer feedback för att utvecklas, jag sökte en coach som bodde närmare, någon att träffa och även träna med. Valet föll på Karl Ericsson, en duktig triathlet som bor nära och tränar i samma triathlonklubb, Terrible Tuesdays Triathlon. Jag har en tendens att tävla mycket, helst varje helg så jag behöver en coach som säger nej ibland. Det behöver även finnas tid för kvalitativ träning.

Jag och coach Kalle startade upp första november. Lyckan att få köra igång är stor, så taggad. Jag gillar att vara fysisk trött, jag gillar tuffa pass och träning varje dag. Svettfest är min favoritfest. Planen är att ligga på ca 10-12 träningstimmar/vecka. Där någonstans går min gräns för att hinna med mitt heltidsjobb, familj och vänner. Det kommer bli en variation av styrka, sim, löp, cykel och skidåkning. Som triathlet och swimrunner känner jag ofta att jag tränar varje moment för lite trots att den totala träningsmängden i veckan är ganska hög. Antar att det bara är att acceptera. Bra för kroppen att träna så varierat men svårare att bli duktig i varje individuell gren.

Första perioden kommer fokus ligga på styrketräning och specifik skidträning. I väntan på snö blir det mycket SkiErg och älghufs i backe. Ni som inte testat älghufs, gör det. Googla hur om ni inte vet. Grymt bra oavsett vad ni tränar inför. Snacka om mjölksyra!

IMG-3129
Älghufs i Väsjöbacken

2019 väntar min största utmaning någonsin, Nordenskiöldsloppet. 220 km längdskidåkning i Jokkmokk. Galet, pirrigt, lockande och säkert helt fruktansvärt jobbigt. Loppet grundades redan 1884 på initiativ av vetenskapsmannen och polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld och återupptogs först 2016.  Bansträckningen består av en bana på 110 km, därefter vänder man och åker helt enkelt tillbaka samma väg. Gissar att det behövs ett riktigt starkt pannben för att inte bryta. Jag har aldrig tidigare brutit ett lopp, hoppas att det förblir så även nästa år. Maxtiden är 30 timmar.

För att klara denna utmaning kommer jag att jaga mil i skidspåret samt spendera timmar med stakmaskinen på gymmet. Planen är att köra Marcialonga, Engelbrektsloppet, Öppet Spår och Vasaloppet. Troligen blir det även något fler skidlopp men då får det bli en spontananmälan. Längtar efter snön. Drömmen vore en riktigt fin vinter så att det går att åka även här i Stockholm. Annars får det bli helgresor norrut. Vi har även ett fint konstsnöspår i grannkommunen Täby. Där kommer det nog spenderas en del tidiga mornar.

Denna vecka hade jag två pass på SkiErg, vardera på ca 45 minuter. Uppvärmning, någon form av intervall och sedan lite lugnare avslut. Stakning kan se tråkigt ut men jag kan uppleva den lika meditativ som simningen. En stor fördel är att simningen gynnar skidåkningen och tvärtom, vi jobbar här med ungefär samma muskler. Sedan jag började simma regelbundet har jag blivit en betydligt bättre skidåkare.

Veckans pass och uppstarten på säsongen såg ut så här;

  • Måndag: Skierg & Benstyrka på gymmet
  • Tisdag: Cykeltrainer
  • Onsdag: Älghufspass i backe & Benstyrka på gymmet
  • Torsdag: Cykeltrainer
  • Fredag: SkiErg & Benstyrka på gymmet
  • Lördag: Crosstrainer
  • Söndag: Mountainbike i skogen

Totalt 10 timmar.

IMG-2926
Springer alltid i On running.

I november har jag löp- och simuppehåll bortsett från mina pass med backintervaller. Fokus ligger på benstyrka vilket känns tydligt efter veckans tunga benpass. Jag har knappt kunnat gå pga all träningsvärk. Benstyrkan behövs verkligen nästa säsong. Väsjöbacken, i Sollentuna, nära där jag bor kommer nötas frekvent. Det blir en jakt efter höjdmeter. Min andra stora utmaning under 2019 är nämligen Swedeman, om jag får en plats det vill säga. Jag är anmäld och besked lämnas 20/11. Förutsättningarna ser goda ut så det är bara att hålla tummarna. Swedeman är ett extreme triathlon, liknande Norseman i Norge. Distansen är ungefär som en fulldistans på Ironman men terrängen är mycket tuffare. På Swedeman avslutas de 42 kilometrarna på Åreskutans topp, en prestation i sig att springa upp till toppen. Att dessförinnan ha simmat 3800 meter och cyklat 205 km gör insatsen än mer imponerande. I år var jag med som supporter för Andreas Hansson, ett riktigt härligt minne. Utmaningen känns lite mer hanterbar nu när jag har varit på plats och känner till omgivningarna samt upplägget på loppet.

IMG_8105
Här avslutas simningen, framför Tännforsen.

Jag tycker att det kan vara svårt att träna med coach. Jag går mycket på känsla och tränar gärna det jag är sugen på för stunden. Jag är dålig på att följa ett fast schema. Tidigare har jag mest tränat och tävlat för upplevelsen och för att må bra så klart. Fysisk aktivitet är det bästa för att förhindra stress och öka välbefinnandet, något jag dagligen pratar med mina patienter om i mitt arbete som läkare. Ett intressant område. Nu när jag ger mig på allt tuffare utmaningar och även vill jaga lite tider behöver jag stöd i mitt upplägg. Jag behöver någon som ser helheten, som stoppar men även gasar vid behov. Någon som kan ge feedback och råd längs vägen. Jag tränar helst utan klocka eller tekniska hjälpmedel men dessa behövs för utveckling. Lyckligtvis gillar min coach detta. Jag slipper tolka tider, watt och puls. Jag bara tränar, det gör jag bäst.

Under säsongen 2019 kommer det även att bli en hel del swimrun. Jag kommer att köra; Utö swimrun, Isle of Scilly, Kustjagaren och Öloppet. Förhoppningsvis även ÖtillÖ WC. Dessutom Ironman Kalmar och några löplopp. Visst sa jag att jag gillar att tävla….;-)

 

 

 

Stäng meny