”PIP! ….. Va i helvete!!! Redan!?! ”

Minioner, ni vet dessa små söta gula varelser, som lyckas med allt. Även att förgöra typ varenda ledare som dom slutit sig till, T-rexarna, Napoleon, Drakula osv osv ….. precis så funkar en Tempotrainer. Den är liten, gul och ”gullig” och sorterar även in sig i skaran av alla de prylar som  man inte skulle överleva utan. Kommer ryssen ja då är det bara att dra på sig badbyxorna och den lille medhjälparen så vet jag att jag i alla fall orkar fly 1500m sjövägen. Så länge jag följer pipet. Skulle jag däremot fly ”beet the beep”-style ja då vette fan om jag skulle överleva. För det här med att pacea sig själv är lättare sagt än gjort i början. Pigg och fräsch de första 50m men ett par vändor med för höga tankar om sin simning ja då är man där… körd i botten… Men visst, det kanske inte är den lille gule manickens fel… Fast jag tyckte den pep till lite väl snabbt förra vändan, och denna vända…

Men känslan är ändå riktigt skön. Att gå från att bröstsimma Horla-triathlon i panik till att njuta av att simma 400ingar i en vattenfylld kakellåda. Visst den har tagit sin lilla stund och de första åren så var simningen inget man riktigt såg framemot utan bara något som skulle genomföras så utvecklingen var något sådär… MEN… Så är det det här med att träffa rätt folk vid rätt tidpunkt. Efter att ha stött på Simcoachen Anna-Karin och en av hennes grymma coacher Eva Fridman på Koster Swimrun, ja alltså inte raggat på dom, för det hade bara blivit konstigt och rösten hade jag tappat utefter banan på koster så det hade varit omöjligt eftersom jag knappt kunde prata. Jag satt mest och titta på och log… som en sådan där halvskum kille i ett hörn… Men det man lyckades snappa upp var i alla fall att typ alla och med ”typ alla” så menar jag alla, var helt överens att det där med simning hos simcoachen gör en jädra skillnad.

Men det är ju även så att ALLA kan ju ha fel… Så det velades fram och tillbaka…upp och ner… Behöver man bli så mycket snabbare? Går det?… Men efter lite diskussioner med min lagkamrat Calle som själv gått hos Eva så var det bara KÖR… Så friskvårdskontot tömdes på det som fanns kvar och en plats i simcoachens Racegrupp bokades in. Och det var här jag fick bekanta mig med den lilla pipande minionen, som nu får följa med på var och vartannat simpass, redo att både hjälpa och stjälpa. För har den gjort skillnad? Absolut… Jag är långt ifrån snabbast i fartbanan, men jag är i alla fall idag 25sek snabbare på 400m än vad jag var innan jag träffade Eva och det är jävligt skoj. Det lilla frö som sattes där i Horla har idag med stor hjälp av Eva växt till något som med glädje kör 100ingar, 200ingar, 300ingar 400ingar osv när det är vuxenkvällar i Kungsbacka med tända ljus. Samt en och annan längd i Valhalla innan jobbet när ALLA andra är där.. Så för er som funderar, anmäl er till en crawlkurs, om så bara för nöjets skull, för det är förbannat kul 🙂

IMG_7235.JPG

// Andreas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s